ericavalentina.blogg.se

låg i sängen och lyssnade igenom alla Håkans plattor. blev friad till. sa nej och hållkäft, sedan somande jag på golvet. Vanlig natt här i Göteborg..

Jag var lite bitter igår. Men det är bara för att jag vet att jag förtjänar bättre. 

Idag blir det äta glass med Johan och sedan date med en snäll kille, kan det bli bättre?

Jag är i mitt livs vinter. och jag måste säga hur patetiskt det än låter så är det bara sommar här inne när jag vet att han tänker på mig. Men jag vet att du inte vet vad riktig frihet och kärlek är förrän du förlorat allt. Jag var ett tidsfördriv. Han ser inte mina tårar. han håller inte om mig när jag vill dö och han kommer aldrig att plocka upp mig när jag faller. 

 

Det jag gjort de senaste dagarna är att dränka mina sorger i whisky, vet inte varför. jag hatar whisky. men han älskade det, jag ville väl se what the fuss was all about. Jag har kysst varenda man jag fått tag i, utan att känna något. Rökt upp alla mina pengar och kan nästan inte andas.

 

Jag har slutat läsa böcker, fan ta romeo, othello och den där jävla Paris. idioter. Fan vet dom om livet och kärleken. Jag ser inte charmen i att dö för sin älskade. låta nationer brinna för en natt med en skönhet. ni är dumma i huvudet om ni tror att det finns någon där ute som faktiskt vill vara med er utan lögner, svek och smärta.

 

Han kommer inte stå utanför mitt fönster. Jag kommer aldrig få en kyss i regnet eller en tryckare under ett körsbärsträd. jag har aldrig en enda gång hört honom säga att han behöver mig. Fuck it.

Jag är i mitt livs vinter. och jag måste säga hur patetiskt det än låter så är det bara sommar här inne när jag vet att han tänker på mig. Men jag vet att du inte vet vad riktig frihet och kärlek är förrän du förlorat allt. Jag var ett tidsfördriv. Han ser inte mina tårar. han håller inte om mig när jag vill dö och han kommer aldrig att plocka upp mig när jag faller. 

 

Det jag gjort de senaste dagarna är att dränka mina sorger i whisky, vet inte varför. jag hatar whisky. men han älskade det, jag ville väl se what the fuss was all about. Jag har kysst varenda man jag fått tag i, utan att känna något. Rökt upp alla mina pengar och kan nästan inte andas.

 

Jag har slutat läsa böcker, fan ta romeo, othello och den där jävla Paris. idioter. Fan vet dom om livet och kärleken. Jag ser inte charmen i att dö för sin älskade. låta nationer brinna för en natt med en skönhet. ni är dumma i huvudet om ni tror att det finns någon där ute som faktiskt vill vara med er utan lögner, svek och smärta.

 

Han kommer inte stå utanför mitt fönster. Jag kommer aldrig få en kyss i regnet eller en tryckare under ett körsbärsträd. Fuck it.

Jag tror att jag ringde mitt ex igår. och kanske lämnade ett meddelande. not good. varför har jag ens kvar hans nummer? damn it erica.

Ett glas vin blev 3 glas vin, 3 GTs 2 cider och 4 shotar. Damn it! Blev bara så arg när jag tänkte på mitt ex oxh hans dumma ansikte. ush!

Vi hamnade iallafall på Yaki-da till sist och där träffade jag på massa roliga peeps! Älskar stan. kommer aldrig att kunna bo någonstans där dom inte har minst 2 espresso houses! vet inte varför men det är något med att kunna bli sugen på en brownie 3 på natten och faktiskt kunna köpa en 5 minuter därefter. Att kunna gå i the most outrageous dress ever och faktiskt komma undan med det utan att bli kallad pretentiös. Men det jag älskar mest är att kunna kyssa någon på en bro med hela kanalen och skyskraper i bakgrunden. I love the city.

Jag vaknade för en timma sedan, utan ångest, utan att undra vad han gör, vilken brud han sätter på. det kändes skönt.

Det första jag tänkte på va vilket vin jag ska dricka idag efter jobbet. Och om mitt andra ex som vill försöka igen faktiskt VILL försöka igen. är jag redo? är jag redo för att förlåta och älska honom igen? eller ska jag bara oroa mig över vilket vin som ska intas under kvällen? I do love my wine..

Jag vet att jag har vart sämst på att uppdatera. har haft en mental breakdown. som vanligt då.

 

Jag ska berätta kortfattat om vad jag gjort de senaste tre månaderna så att ni hänger med.

 

Jag träffade världens underbaraste man. Han läser böcker. han kysser mig som om jag vore den ömtåligaste porslinsfiguren i världen och han har världens, nej! UNIVERSUMS sötaste leende. 

Jag stretade självklart emot de första två månaderna och sa till honom att det inte skulle funka för att jag är sjuk. För att sist jag litade på en man så fick jag en dörr insmälld i ansiktet. Jag intalade till och med mig själv att det inte skulle funka. men efter två månader så gav jag upp. Han var min. jag ville inget annat än att ligga bredvid honom och lyssna på hans töntiga skratt. Han var värdefull. det finaste jag visste. För att efter mitt sista förhållande har jag bara gått runt, inte levt, smällt in i bakgrunden och vart en jävla gråskala. Men när jag fick vara med honom så försvann det. 

Vi är inte tillsammans idag. och vi kommer aldrig att vara det heller. Han ville inte. Och som jag sagt till alla mina vänner, jag kommer aldrig att lita på någon igen. Men det är okej. Jag är okej. Jag är den starkaste personen i världen.

För en gång skull kan jag tänka tillbaks på en period i mitt liv och känna mig nöjd. Jag öppnade upp mig, precis som jag va, mitt värsta kom fram. Även om han inte klarade av mig, så kan jag stolt säga att jag har idag 23 år gammal visat balls enough att vara precis som jag är utan att backa eller att låta någon få mig att känna mig liten. Jag är vacker, smart, rolig och hur jävla modig som helst! Det har tagit mig så lång tid att acceptera den jag är. Men nu vet jag. Jag är Erica Valentina, Och jag är hur jävla bra som helst.

 

 

 

Imorgon fyller jag år...

 

 

Jag håller på att tappa det. Jag är ett steg från att bli inskriven igen. Jag är så frustrerad. Kan inte ens tänka längre utan att jag vill slita ut hjärnan på mig. Jag kommer att bli knäpp på riktigt. Bo på hem och aldrig kommer någon hälsa på mig. Jag vill bara gråta och slita av mig håret i ren frustration. Bara gå rakt ner i havet bara för att känna mer än att jag blivit förpestad utav ren misär. Nej detta går inte. Jag måste till läkaren imorgon och få hjärngodis. så att jag glömmer av att jag känner.

 

Jag är fan trött på att folk alltid ska sätta mig på plats, ta ner mig på jorden. Dra åt helvete jag älskar att ha huvudet uppe bland molnen.

 

 

Herregud har legat och haft ett fett jävla hål i bröstet de senaste dagarna, och bara för att jag sa hej då till en kille. Därför tänker jag aldrig älska någon, tänk när hen lämnar mig. kommer ju hänga mig med en iphonesladd.

 

Jag är trött på att jag har det kostnata behovet av att bli bekräftad. spelar ingen roll vem det handlar om, systrar, vänner, pappa, farmor, random killar. Jag orkar inte. det är fan tröttsamt att alltid behöva stå på tå och läsa alla jävla böcker som man inte ens gillar för att impa på systern, eller klä på sig det finaste i garderoben för att han ska titta åt mitt håll två gånger. Att jag måste plugga som en jävla häst fastän jag har IQfiskmås för att pappa ska vara stolt. jag är trött. varför måste jag vara sådan.

 

 

Ibland blir så jag trött på mig själv. Det ska alltid komma fram folk och ragga men endå så bara kickar jag dom to the curve! Jag tror nog inte att jag vill ge någon den tillfredställelsen av att ha fått min uppmärksamhet. vet inte varför. Jag tror ju inte att jag är bättre än dom, jag bara känner att jag måste sätta dom på plats helatiden. Jag måste ha kontroll på läge annars får jag panik. I AM THE PUPPETMASTER. :(

 

 

 

 

 

Jag sitter och lyssnar på Beethoven och målar. så jävla skönt. jag har vart så frustrerad. Nästan som att jag snart kommer att explodera om jag inte får vara mig själv. Om jag inte får ligga bredvid någon och kamma igenom hans hår. ligga i badkaret med en cigg och billigt vin. medan han läser en bok för mig. Att få hoppa i sängen och sedan rakt in i hans famn och få den mest utsökta kyssen som någonsin existerat. Att få ligga naken på hans golv och ha hans händer över hela mig. Jag vill sitta i hans fönster och se på när han slänger kyssar åt mitt håll. Men mest saknar jag att ha någon att se upp till. avguda. att vara en med mina mörkaste fantasier, med honom, varje dag och bara älska varenda del utav honom. och få honom att känna att han är den vackraste och underbaraste varelsen som existerat. Varenda del utav mig är hans och jag vill smaka på varenda droppe svett och blod som kommer från honom. och vi ska vara passionerade hela dagarna långa och han ska älska mig lika mycket som livet själv.

 

 

Jag åker till London om en vecka. Och i maj åker jag till Paris. Jag har tänkt åka till Indien till vintern, åka runt lite som i the darjeeling express. Med mina två systrar. och bara få lite perspektiv på saker. Jag blir alltid så lugn och i ro med mig själv när jag spenderat tid någon annanstans. så två månader i Indien lär bli bra för mig.

 

Efter Indien tänker jag åka till Italien. Och efter det blir det Sydafrika och kolla på vithajar, min absoluta dröm. Medan jag är kvar i Göteborg tänker jag jobba och plugga.

 

Det jag tycker är kul är att jag plötsligt blev så jävla sugen på att plugga. men imorgon kommer jag att avsky som har allt med skolan att göra. jag hatar Borderline. Idag kan jag slå ner varenda jävel som säger att jag har fel. Men imorgon lär jag ju lägga mig ner på spåret och bara invänta min död. Jag tycker att det är lite kul hur människor kring mig måste uppfatta mig. Jag kan vara världens starkaste person i 10 minuter och sedan förfaller jag som berlinmuren 1989 rakt framför er, detta har resulterat i flera misslyckade förhållanden, både med flickor och pojkar. Och det gör mig arg, för att jag vill vara en snäll person, helatiden, jag vill inte vara självisk mer, jag vill slänga hjärtat rakt ut och bara älska. Men det är svårt.

 

Många tror att jag har världens självförtroende, att jag tycker att jag är vackrast i världen. jag har världens sämsta självförtroende. jag anser mig inte vara vacker, stark och speciellt inte smart. Jag smälter hellre in i väggen än att ha en konversation om djupare grejer än smink, kläder och mat. Jag har inget att komma med. Jag har bara min utsida, och inte ens den gillar jag. Men det är det bästa jag har och därför förstärker jag den. Den ska synas, inte mitt inre, ingen får se vad jag har gömt djupt inom mig. Ingen ska få se hur galen jag är, Ingen kommer vilja ha mig för den jag är, ingen kommer orka med mina sömnlösa nätter med ångestattacker eller mina hårda ord. Ingen.

 

jag har under de senaste veckorna haft ett krig i mitt huvud. vem jag är vs vem jag vill vara, trycka ner allt vs låta det komma ut. Blomma ut eller bara stanna kvar som ett litet frö. för det är precis det jag är, ett litet frö som vill planteras någonstans och sedan växa, med kärlek och tålamod. jag vill blomma ut och vara den vackraste blomman som funnits. men ur betong kan det inte stiga en ros.